Stärk landsbygdens makt i riksdagen!

Återinför tvåkammarriksdagen i ny skepnad eller inför två riksdagslistor, Norrlandslänens demokratiska utanförskap är akut i en riksdag med total majoritet av storstadskommuner.  Det gamla systemet byggde på att båda kamrarna hade lika mycket makt och kunde blockera beslut. Samverkan gällde. Små kommuner i inlandet måste också få en representation i riksdagen. Det demokratiska utanförskapet är lika stort på landsbygden som i städernas utsatta områden. Lägst valdeltagande i valet 2018 hade Haparanda och Södertälje. Politikerna har under de senaste 40 åren tagit litet eller inget ansvar för glesbygden. Små fattliga kommuner där många med sina naturtillgångar bygger Sveriges välfärd har hamnat på politikens bakgård. Utvecklingen går brant utför, de levererar miljarder till statskassan men har högsta skatten, sämste servicen och svårt att klara omsorgen och faller ofta offer för exploatering av allt från gruvor till vindkraft. Människor som lever där upplever att de inte finns eftersom politikerna väljer att inte se dem!

Den representativa demokratin är därmed satt ur spel! Den är diskriminerande för många människor inte minst på landsbygden och i glesbygd. Det demokratiska valsystemet stärker den urbana strukturen genom att främst storstadspolitiker tar plats i riksdagen. Små kommuner i inlandet har svårt att göra sig gällande och det gäller även mot regionstäder. De fem Norrlandslänen plus Dalarna, Västmanland och Värmland har 63 mandat alltså en femtedel av de 310 fasta mandaten i Riksdagen. Då ska vi komma ihåg att i samtliga av dessa län finns regionsstäder prioriterar sin egen befolkning. Stockholms stad och Stockholms län har fler mandat än dessa åtta län tillsammans. Våra fyra största städer med kringområden har absolut majoritet i riksdagen! Storstadsdominansen i riksdagen innebär att det är företrädare från storstäder som bestämmer vad som är bra för landsbygden och dessutom har tolkningsföreträde när det gäller landsbygdens behov och utmaningar. Många har ingen aning om vilka villkor som råder på landsbygden.

Staten har också dragit sig tillbaka och framför allt är det både marknadsstyrning och centralisering som skapar enorma problem i små kommuner och glest utsatta områden. Statliga myndigheter satsar i större städer, storsjukhus är drömmen för många regionala politiker som trots protester lägger ner små sjukhus. Resultatet har blivit stora köer till vården. Marknaden är inte, precis som politikerna, intresserad av små kommuner och gles befolkning. Det finns få privata vårdgivare, bilprovningen har centraliserats. Posten tjänster för företag är bristfällig, bredband i glesbygd är inte intressant för marknaden och inte heller prioriterat av regeringen. Det digitala utanförskapet är tydligt. Underhållet av vägarna prioriterar regeringen till de stora städerna. Dessutom har små kommuner de högsta kommunalskatterna, det skiljer sex kronor mellan Dorotea i Västerbotten och Österåker i Stockholms län. Sammantaget innebär detta att vi också har en platsbunden diskriminering.

När demokratin inte fungerar, när politikerna inte tar ansvar och inte ens diskuterar förutsättningarna för glesbygden slutar människor att rösta. Drygt en miljon svenskar valde att inte rösta i valet 2018. I glesbygdskommuner i mellersta och norra Sverige var valdeltagandet lågt.

Från riksdagens talarstolar framhåller ansvariga politiker att Sverige ska vara ett rättvist och jämlikt land. Den målsättningen skulle fungera om vi accepterar att vi har olika förutsättningar och olika behov beroende på var vi bor. Rättvisa innebär att små kommuner måste bli representerade i riksdagen samt att urbana mallar inte kan gälla för alla.

Lotta Gröning (L) Riksdagskandidat Norrbotten Jämtland Härjedalen

Hendrik Andersson (L) Förbundsordförande Norrbotten

Lotta Gröning (L) Riksdagskandidat Norrbotten Jämtland Härjedalen

Pär Löfstrand Förbundsordförande, (L) Jämtland

H-P Carlson Riksdagskandidat (L) Västerbotten

Elise Backman Riksdagskandidat (L) Västernorrland