Debattartikel
Cosmic skulle underlätta. I stället beskriver vårdpersonal i Norrbotten hur systemet blivit ännu en tidstjuv i en redan pressad sjukvård.
Det är faktiskt ganska häpnadsväckande.
Ett journalsystem ska hjälpa vården att fungera bättre. Det ska göra det lättare att hitta information, lättare att dokumentera, lättare att följa patienten genom vårdkedjan och lättare för personalen att göra sitt jobb.
Nu får vi i stället höra om bugg efter bugg, långa laddtider, krångliga flöden och arbetsmoment som kräver orimligt många klick. Enligt fackförbundet Vision kan det i vissa fall krävas 21 knapptryck för att komma rätt.
21 knapptryck.
Det är inte digitalisering. Det är byråkrati i ny förpackning.
För patienten kan det låta tekniskt. Som något som mest rör datorer, system och interna processer. Men det här handlar inte om teknik för teknikens skull. Det handlar om vård.
När en läkare, sjuksköterska eller medicinsk sekreterare tvingas lägga mer tid på att brottas med ett journalsystem, då försvinner den tiden någon annanstans ifrån. Från patienten. Från samtalet. Från uppföljningen. Från det där viktiga arbetet som gör att människor får hjälp i tid.
Det är precis detta som är problemet med Region Norrbotten i dag. Sjukvården håller ofta hög medicinsk kvalitet, men den fungerar inte alltid i vardagen. Människor får vänta. Kontakten brister. Ansvar faller mellan olika delar av vården. Och nu har vi fått ett journalsystem som verkar förstärka problemen i stället för att lösa dem.
Det är inte personalens fel.
Tvärtom är det personalen som varje dag försöker få systemet att fungera trots bristerna. Det är personalen som hittar egna lösningar. Det är personalen som försöker hinna med patienterna trots att administrationen växer. Det är personalen som får bära konsekvenserna när politiska beslut, upphandlingar och införanden inte håller måttet.
Region Norrbotten har betalat 470 miljoner kronor för Cosmic. Totalt har nio regioner köpt in systemet för fyra miljarder. Det är väldigt mycket pengar. Då måste man också kunna ställa väldigt höga krav.
Det räcker inte att säga att man är bekymrad. Det räcker inte att hänvisa till förbättringsarbete. Det räcker inte att säga att stora projekt alltid har utmaningar.
Det här har pågått för länge.
Redan vid införandet fanns kritik. Läkarna i Kalix varnade för att hundratals timmar behövde läggas på manuell överföring, tid som togs direkt från patientarbete. Revisorerna har kritiserat Region Norrbotten för att riskarbetet kom i gång för sent och att viktiga bedömningar fastställdes efter att systemet redan tagits i drift.
Det är allvarligt.
När ett nytt vårdinformationssystem införs i sjukvården är det inte som att byta ett internt kontorsprogram. Det är ett system som påverkar patientsäkerhet, arbetsmiljö, tillgänglighet och vårdens förmåga att fungera. Då måste risker vara kända innan. Testerna måste hålla. Personalens erfarenhet måste tas på allvar. Och besluten måste dokumenteras ordentligt.
Så har det uppenbarligen inte fungerat tillräckligt bra.
För oss liberaler börjar sjukvårdspolitiken i en enkel princip: vården ska fungera för den som behöver den. Det ska vara lätt att få kontakt, tydligt vem som ansvarar och möjligt att få hjälp i tid.
Då duger det inte att regionens största digitala satsning gör vardagen mer krånglig.
Digitalisering kan vara en enorm möjlighet för vården. Rätt använd kan den frigöra tid, förbättra informationsflöden, minska dubbelarbete och göra vården mer sammanhållen. Men då måste systemen byggas efter verksamhetens behov, inte tvärtom.
Vårdpersonal ska inte behöva anpassa sig till ett dåligt system. Systemet ska anpassas efter vården.
Det är också här Region Norrbotten måste byta förhållningssätt. För länge har man haft en övertro på att stora system, stora projekt och centrala lösningar automatiskt ska lösa vårdens problem. Men vården fungerar inte i teorin. Den fungerar eller fungerar inte i mötet med patienten.
Därför behövs några tydliga besked.
För det första måste Region Norrbotten öppet redovisa hur mycket arbetstid Cosmic faktiskt tar från vården. Det duger inte med allmänna beskrivningar. Vi behöver veta hur systemet påverkar antal patientbesök, väntetider, administration och arbetsmiljö.
För det andra måste personalens avvikelser och synpunkter tas på större allvar. De som använder systemet varje dag måste få verkligt inflytande över vad som ska ändras. Det är orimligt att verksamhetens behov fastnar i styrkedjor långt bort från problemen.
För det tredje måste regionen ställa hårdare krav på leverantören. Har man betalat hundratals miljoner måste leveransen motsvara vårdens behov. Det kan inte vara Norrbottens patienter och personal som betalar priset när systemet inte fungerar.
För det fjärde måste lokala anpassningar vara möjliga. Norrbotten är inte Stockholm. Vi har långa avstånd, mindre verksamheter, särskilda flöden och en vårdvardag som kräver praktiska lösningar. Ett system som inte går att anpassa efter verkligheten riskerar att bli ännu ett hinder.
För det femte måste regionledningen ta ett tydligare politiskt ansvar. Det går inte att skylla på projektorganisationer, tidigare beslut eller att andra regioner gjorde samma sak. Ansvar betyder att man ser problemen, erkänner dem och ser till att de blir lösta.
Det är egentligen inte mer komplicerat än så.
Ett journalsystem som skulle spara tid får inte ta mer tid.
Ett system som skulle förbättra vården får inte försämra tillgängligheten.
Ett system som skulle hålla ihop informationen får inte göra vårdkedjan mer sårbar.
I Norrbotten behöver vi mer tid till patienterna, inte fler knapptryck. Vi behöver starkare hälsocentraler, kortare köer, bättre arbetsmiljö och en vård som hänger ihop. Då kan inte regionen acceptera att personalens kompetens försvinner in i ett system som inte fungerar i vardagen.
Cosmic skulle underlätta.
Just nu tar det kosmiskt med tid.
Det är dags att Region Norrbotten ser till att vårdens digitala verktyg börjar göra det de var tänkta att göra: hjälpa personalen att hjälpa patienterna.
Thomas Söderström (L)
Toppkandidat till regionfullmäktige
Liberalerna Norrbotten